27.1.12
Harapan II
Ditelan habis masa yang ada tetapi masih dalam kekaburan. Aku tepuk,belai dan pujuk hati sendiri. Biar tenang dengan ironi dimana letaknya hati. Aku tertawa. Pada diri sendiri.
posted from
Bloggeroid
No comments:
Post a Comment
Newer Post
Older Post
Home
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment